Oj vad länge sedan jag uppdaterade! Vi kör väl förlossningsberättelsen på en gång då, annars kommer det nog aldrig bli av, haha.

Det började redan tre veckor innan hon bestämde sig för att komma ut. Fick värkar som kom ca var 4e minut, så efter några timmar hemma började vi åka mot Sunderbyn (är ca 2h med bil dit). I bilen var de riktigt intensiva tyckte jag, men när vi kom fram började de avta för att sedan sluta helt. Här var jag öppen ca 3,5cm, men det var bara åka hem!

Gick med värkar som kom av och till varenda dag, hade svårt att sova på nätterna. Vaknade ofta av jobbiga värkar, men de gav med sig så fort jag klev upp och gick.. Joakim jobbade borta på dagarna, så visste att det nog skulle bli bråttom ifall hon skulle bestämma sig för att komma ut när han inte var hemma..

Vaknade tidigt på morgonen den 27:e mars, kl 02.45 av att det kändes konstigt, men jag visste att vi var tvugna åka NU. Väckte Joakim och gick upp. Fick en värk som inte gav med sig som de tidigare brukade göra. Ringde mamma och förlossningen.. Kl. 03.30 åkte vi iväg, men här hade jag bara haft fyra värkar. Nåväl tänkte jag.

I bilen tyckte jag de kom rätt sällan. Värkarna var intensiva, men lättade snabbt, så trodde det var lääänge kvar. Vi höll iaf inte 80 på 80-sträckorna, haha, så tur det var tidigt på morgonen och inte så mycket trafik. Jag drack vatten rätt ofta, för jag var sååå törstig! Började kännas lite i ryggen, men tänkte inte mer på det eftersom sista timmen innan Lykke kom var MYCKET jobbigare, så trodde verkligen det var lugnt...

När vi skulle svänga av Bodenvägen ned mot rondellen som går in till sjukhuset kände jag hur värkarna ändrade karaktär, men allt jag tänkte var "näääe, nääääe, det kan ju bara inte vara krystvärkar?!?", haha. Tidigare hade alla sagt åt oss att ringa ambulans så fort jag kände nåt, eftersom de andra förlossningarna gått rätt fort, men jag hade sagt det att ALDRIG skulle jag väl ringa nån himla ambulans, haha! Så Joakim var livrädd för att jag skulle föda i bilen, så därför tordes jag aldrig säga nåt till honom om hur de ändrade karaktär, haha..

Hade första krystvärken i rondellen, andra just utanför entrén till akuten, nu var kl. 04.55. Joakim klev ur och jag bad honom skynda sig att hämta en rullstol, eftersom jag INTE ville gå. Såg hur han plingade på och hur en sköterska SAKTA om gående och öppnade tillslut dörren. Här kände jag att jag snart inte är så hålla emot längre, men ändå sa jag inget?? Haha. Ser iaf hur Joakim gick in. Dörrarna stängdes. Sköterskan GÅR IVÄG!! medans Joakim kommer ut med en rullstol. Här halft skriker jag att SKYNDA TRYCK PÅ RINGKLOCKAN!!! haha..

Sköterskan öppnar tillslut dörren och jag säger direkt att nån får skjutsa mig upp till förlossningen NU. Ville INTE vänta medans Joakim parkerade om bilen. Sagt och gjort. I hissen upp får jag nästa krystvärk och känner att snart kommer hon! Blir rullad in på förlossningsavdelningen där jag möts av tre barnmorskor som hälsar. Jag frågar direkt om jag kan få börja med att gå och kissa, för jag är SÅ pinknödig! (Visste ju att jag aldrig skulle få det om jag sa att jag hade krystvärkar, så teg om det, haha!!) "Visst" säger iaf en av barnmorskorna "gör så så får du komma in i undersökningsrummet sen". Jotjeeena tänkte jag...haha..

När jag var klar på toan kände jag VÄRLDENS tryck nedåt, och nu klämde jag försiktigt ur mig "mmen, jag har ju krystvärkar" varpå barnmorskan sliter upp och dörren och säger "VAA, HAR DU KRYSTVÄRKAR?!?!?!", eehh, jaa tänkte jag, ser ni inte det liksom?!?! haha! Fick gå till närmsta förlossningsrum, jag ville åka rullstol, men de tyckte promt att jag kunde gå då det var så nära, haha. En barnmorska sa att jag kunde hoppa upp i sängen, men JOTJENA, sängen var upphissad på max! Nu hade jag nästan panik för jag kände ju att hon kommer ju när som helst, kunde nästan inte hålla emot. Nu var klockan några minuter efter 05.00.

Tillslut fick de ner sängen, och i samma veva jag lagt mig kom Joakim in. Höll på försöka ta av mig tightsen samtidigt som jag frågade om jag fick börja krysta. Det fick jag, men då gick vattnet, så fort av med byxorna, frågade ytterligare en gång om jag verkligen fick krysta (de hade inte hunnit kolla hur öppen jag var), men krysta gjorde jag och ut kom hon, kl 05.09. Snabba puckar!

Hon fick iaf apgar 10-10-10 (=högsta poäng, gick så fort att hon inte blev det minsta påverkad). Och det roligaste av allt var att hon kom på min mammas födelsedag!

Så, nu har jag snabbt sammanfattat det hela, uppdaterar kanske historien senare :) Men Edda är SÅ nöjd, och allt går bra! =)


-
Petra, jag tänker på er ofta och hoppas allt går bra för er! KRAM! ♥

I år gav vi barnens fröknar 1 flaska äppelglögg(GODASTE glöggen), en årechoklad samt hembakta saffransskorpor & chokladbiscotti. När de är så himla duktiga som de är och våra barn trivs så bra på sina avdelningar vill man ju gärna ge dem en liten uppskattning ibland. Ingenting märkvärdigt, men endock :)

Jag: Ska vi ge en liten julgåva till dina och till Lykkes fröknar tycker du?
Loke: Mm, åsså en till Madelene!

...såklart! Madelene städar på dagis och har varit där i 25 år, så självklart gjorde vi en påse åt henne också! Man blir ju stolt när till och med Loke tänker ett steg längre än vad man själv gör. Hon får nog inte alls lika mycket uppkattning som hon borde! :)

Nä, dags att börja stöka med middagen!